Även om detta bloggprojektet verkar ha havererat så vill jag ändå berätta att jag har fått svar på mitt brev till Språkteigen. (Cecilie har ju redan skvallrat lite här och var.) Jag tror det är första gången jag kontaktat några medier på detta sätt, och nu är väl risken att jag får blodad tand – Ring P1 nästa!
Jag hade alltså helt fel. Det finns inget samband med engelskans great, Sylfest meddelar att det har ett helt annat ursprung (jag önskar att hade kunnat kostat på sig att nämna vilket). Greit kommer från norrøne greider som har med ordna att göra. Det är alltså helt i sin ordning. Sylfest tyckte förresten att det gick an att säga kjempegreit så kanske behöver vi som trott att detta var ett ord skämmas så mycket. Som en bonus fick jag också höra den norska språkvården försöka prata lite svenska.
Föga förvånande så kunde han inte svara på varför svenskar tror att norrmän säger kjempegreit hela tiden, men jämförde med att norrmän tror att svenskar säger “kult” och “roliga saker” (uttalat med den där fantastiskt festliga intonationen som bara norrmän som ska härma svenska får) hela tiden “och det är ju inte så säkert att de gör det.” Nej, det gör vi ju inte. Särskilt inte “kult” som inte är ett svenskt ord överhuvudtaget. Kul kan man däremot ha i Sverige. (Jo, det finns ju ett ord som stavas kult men det uttalas inte med samma u som kul och betyder något helt annat. Och om kulter pratas det ganska sällan.)
Men kära vänner: nu när Island har halva världen i sitt grepp, är det inte dags för lite nya nordiska observationer? Jag har ju gått i rysk exil igen, men jag kan meddela att det är otroligt festligt att höra ryska nyhetsuppläsare försöka säga Eyjafjallajökull.
Siste kommentarer