Jag har gått och klurat på det här med greit och great och vad kjempegreit egentligen kan tänkas betyda. Har försökt slå i lexikon men min begränsade tillgång på norska sådana har gjort att jag haft dålig framgång. Så jag beslutade att vända mig till en expert, språkvetaren Sylfest Lomheim som svarar på lyssnarnas frågor i radioprogrammet Språkteigen i NRK P2.
Kära Språkteigen!
I Sverige tror vi att norrmän går runt och säger “kjempegreit!” ständigt och jämnt om saker de gillar. Mina norska bekanta försäkrar mig att så inte är fallet och att kjempegreit i själva verket är ett omöjligt ord eftersom det innehåller två delar som svårligen låter sig förenas. Men varifrån kommer denna svenska föreställning? Och varifrån kommer greit? Jag föreställer mig att det trots allt finns ett släktskap med engelskans great även om orden inte betyder samma sak (på samma sätt som rolig på svenska och norska betyder olika saker men ändå är samma ord från början).
vänliga hälsningar Johanna
Nu återstår att se om jag får något svar.
fantastisk! Jeg venter i spenning :D
By: Cecilie on 15.10.09
at 6:51 pm
Jag kan bekräfta att greit inte är samma som great…
Efter vår första date skrev jag ett sms: Tack för igår, det var greit!
Learning norwegian the hard way…
Vi firar 3-årsdagen idag, så det gick bra ändå! :)
By: Thomas on 12.09.10
at 8:36 am
“Kjempegreit”
Kanske kan jag bidra med “EN sanning” om detta.
2006 hade jag följande maildialog med Norska Språkrådet:
Opprinnelig melding—–>>Fra: Hans Landvik [mailto:hans_landvik@hotmail.com]>>Sendt: 24. juli 2006 00:24>>Til: Post>>Emne: Angående ordet “kjempegreit”>>>>Hej! 2006-07-24>>Googlande på “kjempegreit” gav 880 træffar.>>>>Jag vill gærna ge en førklaring till hur detta numera så populæra ord troligen har uppkommit. 1995 jobbade jag i NSB i Oslo. Det var ett kontrakt som skulle vara i flera år.Jag førsøkte att anpassa mig till norska førhållanden och trivdes mycket bra i Norge. Men någon gång kanske jag tog i før mycket och førsøkte vara mer norsk æn norrmænnen sjælva. Jag fick hjælp med något och tackade med “kjempegreit!”. Folk tittade lite konstigt på mig och påpekade lite førsynt att så finns det faktiskt inget som heter. De førklarade att ær det greit så ær det greit och det låter sig inte kompareras. Jag tyckte ændå att det læt vældigt norskt och jag tyckte att det låg fint i munnen. Prøvade att sæga det i några affærer och fick øverallt en mer eller mindre rynkad panna som respons. Kanske har norrmænnen børjat bruka ordet før att driva med svenskarna som førsøker sig på norsk. Antalet træffar på Google och att det finns en norsk film som heter “Kjempegreit” visar att ordet fått fæste i den skandinaviska folksjælen. Hoppas att jag har skingrat dimmorna om ni har grubblat på uppkomsten av “kjempegreit”. Jag kan læmna referenser till ansedda norske personer som kan vittna om detta om så ønskas.
Med vænlig hælsning Hans Landvik hans_landvik@hotmail.com tel +46 46 601423>
From: “Sporsmal” >To: >Subject: “Kjempegreit”>Date: Tue, 25 Jul 2006 16:16:43 +0200>>Svar: Ordet “kjempegreit” eller “kjempegrei” er det ingenting i vegen med. Ordet “greiðr” er opphavleg norrønt (gammalnorsk). Det har altså “uppkommit” for mange hundre år sidan. I norrønt hadde det tydinga “lett, ukomplisert”. I dag kan “grei” tyde 1) “enkel” og “klar” (svensk “lättfattlig”), 2) “omgjengeleg og real” (om personar)(svensk “rättfram” og “umgängsam”) og 3) “praktisk” (svensk “praktisk” og “lämplig”). Dersom du seier at “det gjekk kjempegreitt å parkere bilen”, er det ein heilt vanleg setning å høyre i norsk. Ingen vil undre seg over setninga. Det at du har sagt “kjempegreit”, og fått det påpeikt at det var “feil” å seie det, må ha noko med situasjonen å gjera, ikkje ordet. “Grei” er eit adjektiv. Det er vanleg å setje >forsterkingsordet “kjempe-” framfor adjektiv, slik ein også gjer i svensk “jätte-”, t.d. i “jätteschyst”, “jättelämplig” og “jätteenkelt”(“kjempe” og “jätte” betyr også det same). Helsing Sigfrid Tvitekkja, rådgjevar–
By: Hans Landvik on 16.08.11
at 7:06 pm
“Kjempegreit”
Kanske kan jag bidra med “EN sanning” om detta.
2006 hade jag följande maildialog med Norska Språkrådet:
Opprinnelig melding—–>>Fra: Hans Landvik [mailto:hans_landvik@hotmail.com]>>Sendt: 24. juli 2006 00:24>>Til: Post>>Emne: Angående ordet “kjempegreit”>>>>Hej! 2006-07-24>>Googlande på “kjempegreit” gav 880 træffar.>>>>Jag vill gærna ge en førklaring till hur detta numera så populæra ord troligen har uppkommit. 1995 jobbade jag i NSB i Oslo. Det var ett kontrakt som skulle vara i flera år.Jag førsøkte att anpassa mig till norska førhållanden och trivdes mycket bra i Norge. Men någon gång kanske jag tog i før mycket och førsøkte vara mer norsk æn norrmænnen sjælva. Jag fick hjælp med något och tackade med “kjempegreit!”. Folk tittade lite konstigt på mig och påpekade lite førsynt att så finns det faktiskt inget som heter. De førklarade att ær det greit så ær det greit och det låter sig inte kompareras. Jag tyckte ændå att det læt vældigt norskt och jag tyckte att det låg fint i munnen. Prøvade att sæga det i några affærer och fick øverallt en mer eller mindre rynkad panna som respons. Kanske har norrmænnen børjat bruka ordet før att driva med svenskarna som førsøker sig på norsk. Antalet træffar på Google och att det finns en norsk film som heter “Kjempegreit” visar att ordet fått fæste i den skandinaviska folksjælen. Hoppas att jag har skingrat dimmorna om ni har grubblat på uppkomsten av “kjempegreit”. Jag kan læmna referenser till ansedda norske personer som kan vittna om detta om så ønskas.
Med vænlig hælsning Hans Landvik hans_landvik@hotmail.com tel +46 46 601423>
From: “Sporsmal” >To: >Subject: “Kjempegreit”>Date: Tue, 25 Jul 2006 16:16:43 +0200>>Svar: Ordet “kjempegreit” eller “kjempegrei” er det ingenting i vegen med. Ordet “greiðr” er opphavleg norrønt (gammalnorsk). Det har altså “uppkommit” for mange hundre år sidan. I norrønt hadde det tydinga “lett, ukomplisert”. I dag kan “grei” tyde 1) “enkel” og “klar” (svensk “lättfattlig”), 2) “omgjengeleg og real” (om personar)(svensk “rättfram” og “umgängsam”) og 3) “praktisk” (svensk “praktisk” og “lämplig”). Dersom du seier at “det gjekk kjempegreitt å parkere bilen”, er det ein heilt vanleg setning å høyre i norsk. Ingen vil undre seg over setninga. Det at du har sagt “kjempegreit”, og fått det påpeikt at det var “feil” å seie det, må ha noko med situasjonen å gjera, ikkje ordet. “Grei” er eit adjektiv. Det er vanleg å setje >forsterkingsordet “kjempe-” framfor adjektiv, slik ein også gjer i svensk “jätte-”, t.d. i “jätteschyst”, “jättelämplig” og “jätteenkelt”(“kjempe” og “jätte” betyr også det same). Helsing Sigfrid Tvitekkja, rådgjevar–
By: Hans Landvik on 16.08.11
at 7:45 pm